Idag blev det premiär för i år för landsvägscykling. Hade nästan glömt bort varför jag håller på med triathlon men nu blev jag påminnd. Jag äskar ju att cykla sen älskar jag att springa också och nu mera älskar jag simning också! Så där har vi det triathlon it is.
Dammade av stackars försmådda Scott och mötte upp vännen Alejandra i Hökarängen för en tur ut mot Årsta havsbad. Det hade regnat i morse men nu sken solen emellanåt. Det var tyvärr mycket grus på cykelbanorna så vi fick cykla på gatorna en del. På Gudöleden var nog inte bilisterna så glada på oss då det bitvis var ganska trångt men där låg det hur mycket grus som helst kvar på cykelbanorna. Skönt att det var söndag och lite trafik.
Det kändes i benen att det var länge sen jag cyklade, blev riktigt trött i benen så fort en uppförsbacke forcerades. Men vi cyklade lugnt och sansat då vi bestämt att turen skulle vara helt kravlös och skön.
När vi svängde av från Dalaröleden mot Årstahavsbad och närmade oss Årsta slott så fick vi en härlig utsikt med fält och slottet i bakgrunden. Jag önskade att jag hade kunnat göra som vännen Björn kan och ta upp mobilen när han cyklar och ta kort, hade varit så fint med Alejandra cyklandes framför med den fina bakgrunden. Hade nästan lust att föreslå att vi skulle ta ett varv till bara för att jag skulle kunna ta kort. Men det var jag för trött för. Hade en gel med mig, undrar vad jag tänkte med när jag inte tog med mig mer att äta, jag måste ha glömt bort hur hungrig jag blir. På slutet av rundan hallucinerade jag nästan om mat som tur var räddade Alejandra mig med en bar som jag formligen slukade.
En mycket trevlig runda med givande samtal när trafiken tillät.
66km cyklade på 3tim 17min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar