Sista dagen i Boulder tog vi bilen och körde mot Mount Evans. Ett berg som det går att köra bil upp till 4287 m höjd, vilket passade två trötta Ironmen bra. Vi kom iväg sent och var lite oroliga, eller snarare jag, att vi skulle få dåligt väder. Det blir rätt så ofta åskväder på eftermiddagarna här i bergen. Det regnade lite när vi körde upp och sikten var ibland dålig då molnen la sig över vägen. Vägarna var smala och snirkliga med branta stup. Lite läskigt måste jag erkänna men det gick bra att köra om man krypkörde. Väl uppe så var det kallt, nollgradigt och blåste så vi var inte där så länge. Vi blev båda lite påverkade av höjden. Vi hade höjd rekord båda två, synd bara att vi inte tog oss upp för egen maskin.
När vi kom ner helskinnade till den närmsta orten Idaho Springs, en söt gammal guld rusch stad (by), åt vi middag innan vi åkte tillbaks till Boulder.
Jag har sen unga år inte haft mycket till övers för USA och har i tonåren stått utanför USAs ambassad och demonstrerat. Trodde väl aldrig att jag skulle skriva detta: här i Boulder skulle jag kunna bo, flyg hit min familj, vänner och Källtorpssjön, så stannar jag lätt. Kommer sakna Boulder och här ser ni några av skälen:
 |
| Boulder sjuder av friluftsliv |
 |
| Idaho Springs |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar