Ironman Kalmar
Resultat:
Sim 1:28:36
Cykel: 6:25:35
Löpning: 5:03:38
Växling sim-cykel 11:55
Växling cykel - löp 10:49
Total tid: 13:25:33
Så var det dags för årets andra stora utmaning, TEC var den första. Jag har tränat mindre i år och var lite orolig över hur det skulle gå. Dock så har jag tränat hårdare än innan på de pass jag gjorde. Men jag har simmat 10 timmar mindre än året innan, fast de sista simpassen har jag haft en bra känsla så jag var inte så orolig för simningen.
Starten gick kl 07:00 och vi var i god tid i växlingsområdet för att titta till våra cyklar och påsar. Allt var i sin ordning och vi fyllde på våra vattenflaskor på cyklarna och la i energin som skulle med på cyklingen. När det var en halv timme tills man skulle vara i startområdet gick jag på ett sista besök på toaletten och upptäckte det man inte vill upptäcka en trekvart före start: min period hade startat. Så vad gör man nu, springer till hotellrummet? Nä det skulle jag inte hunnit med så jag frågade medtävlande om hjälp men de hade inget med sig. Tillslut frågade jag någon supporter och där fick jag napp. Tjejer med handväska ska man lita på!!! Ingen kul start på dagen men blev sen lugn när det ordnat till sig.
Det var kyligt i luften ca 14 grader och bara 16,5 i vattnet. Ställde mig i samma startgrupp som Jerry, 1:20 och vi stod där och laddade i väntan på start.
Magisk stämning med nationalsång först och sen Hammarbys nationalsång Idag är jag stark, gåshud!
Det blev en liten köld chock när hoppade i vattnet, det var KALLT och jag fick på en gång negativa tankar; " det här kommer aldrig att gå jag kommer att vara köldskadad när jag kommer upp ur vattnet och bli tvungen att bryta". Men förvånande nog fick jag upp värmen efter ett par hundra meter. Det var rätt så trångt, en hel del sparkar och slag men trängseln gjorde att jag mer eller mindre flöt med. Sen navigerade jag som en blind och fick tack vare det simma ganska ifred men det blev ju några extra simmade meter. Simningen kändes bra och inte allt för jobbigt men tyckte inte om kylan och längtade tills jag var klar med simningen. Jag är riktigt nöjd med min tid, visste att det inte skulle bli någon rekord sim tid men detta var helt klart godkänt.
Däremot var min tid i växlingen till cykel långt i från godkänd. Det började bra, hittade påsen direkt och drog utan större besvär av mig våtdräkten. Tog ut cykel grejerna ur påsen och tampongen jag fått tag på. Sen in med våtdräkt m.m i påsen och lämnade in den. Skulle då gå till toaletten men hittade inte tampongen, in i tältet och letade men hittade den inte. Fråga tjejerna som tog hand om påsarna efter min påse och de hittade den som tur var snabbt, hällde ut allt ur påsen och hittade den....
Så egentligen får jag väl vara glad för att det inte tog ännu längre tid i växling än om de inte hittat påsen. Sen blev det ett besök på tidernas äckligaste bajamaja!!
Det var riktigt skönt att sätta sig på cykeln även om det var kallt, armvärmarna värmde gott men jag skakade tänder tills efter Ölandsbron. Började cykla lugnt över bron och tittade på utsikten, det var så fint med dimman som låg över vattnet. Sen ville visst benen cykla fort. Så jag lydde, var lite orolig att jag tog i för hårt men beslöt mig för att prova. Perfekta cykelförhållanden, nästan vindstilla. Cyklade om väldigt många. Även dom med papegojhjälm och dyra cyklar :-). Såg många som hade fått punktering. Ölands cyklingen gick fint hela vägen. Det var fantastisk publik på Öland! Svängen i Kalmar som var sex mil lång gick överförväntan även om jag tappade lite fart ett tag men lyckades hålla ihop det riktigt bra. Så lycklig när jag insåg att min satsning höll, jag hade inte kroknat av det höga farten. Gissar att jag har mina hårda cykelpass att tacka för det även om de inte var så många. Ännu lyckligare när jag insåg att jag cyklat min snabbaste Ironman cykling någonsin. Pers med 30 min.
Hade lust att pussa Skywalker och tacka för att han än en gång, fjärde gången, inte gick sönder eller fick punktering!
Det var väldigt skönt att kunna hålla i cykeln när jag klev av vid växlingen, det var på vingliga ben jag stapplade in i växlingsområdet.
Så var det dags för nästa mindre lyckade växling, nya toaproblem som löstes med hjälp av sjukvårdspersonalens lager av tamponger som de har för att stoppa näsblod med :-).
Men annars gick växlingen bra. Trevlig stämning i tältet.
Började springa på väldigt vingliga ben, min plan var att springa väldigt, väldigt lugnt i början för att sen förhoppningsvis kunna öka farten, men som det sen visade sig så blev dom kilometrarna de snabbaste...
Man började med att springa in i stan som fullkomligt kokade av Ironman stämning. Folk hade gått man ur huse för att heja, uteserveringarna var fulla och folk stod kantade längs kravallstaketen och man kände sig som värsta kändisen när det skrek "heja Pernilla" high fivade många barn. Försökte tänka på tekniken när jag sprang. Efter ett par kilometer såg jag Björn, Pia och lilla Elias stå och heja, blev så glad och genast lite piggare. Jag tuffade på med mina trötta ben, mådde även illa och det släppte tyvärr inte. Efter att jag sprungit kanske sju kilometer hör jag en bekant röst ropa på mig. Det var Jerry underbart att se honom, jag hade undrat hur det gått för honom och blev så glad att höra att han simmat bra och också han persat på cyklingen. Han var också lite tröttare i benen än vad han planerat. Vi växlade några ord sen sprang han i god fart vidare. Han hade då ca 1 1/2 varv kvar.
Jag drack vid varje vätskestation och tog några chips. Tyvärr vaknade inte benen så som jag hoppats de var allt för medtagna av den hårda cyklingen. Men mitt uppsatta mål var att kunna springa hela tiden utan gång pauser och att inte bli skadad. Det klarade jag. Andra varvet var det tuffaste och även det långsammaste. När jag sprang förbi B,P och E så blev jag glatt överraskad av att se att Sanna och Hanna var där. Hade sällskap av en äldre herre lite grann och vi peppade varandra. Träffade även på Trond som sprang på bra! Man passerade målet två gånger innan man sprang i mål, första gången jag passerade ropade speakern upp mitt namn, det var kul.
Efter det andra varvet då jag fick mitt andra armband, man fick ett armband per varv och när man fått det tredje var det dags att springa i mål, fick jag förnyad energi och det sista varvet gick snabbare även om illamåendet ökade. Jag tackade all härlig publik, de underbara funktionärerna och höll mig på så sätt glad och pigg. När jag fick det fjärde armbandet var lyckan total och jag ökade farten de sista två kilometrarna så till den grad att några ur publiken sa " oj vad fort hon springer". Ca en km före mål står Jerry som gått i mål och hejar. Blev toppen glad. Sprang sen som värsta idrottsproffset mot målet på gator kantade av publik som hejade så tårarna steg i ögonen. Spurtade in på röda mattan mot målet och då fick jag höra de magiska orden " you are an Ironman!" Gjorde en Brolin målgest på mållinjen även om den inte var så graciös. Inte helt nöjd med löptiden hade gärna sprungit under fem timmar, men persade med ca tio minuter så det får anses mer än godkänt.
Lycklig och trött blev jag sen omhändertagen av funktionärerna som visade mig vart jag kunde få mat osv. Tyvärr kunde jag inte äta mer än lite vattenmelon pga illamåendet.
Tog mig sen sakteliga hemåt mot hotellrummet där Jerry väntade. Jerry gjorde en toppen tävling! Även han fick person bästa! Han lyckades förverkliga sin önskan om att gå under sex timmar på cyklingen!
Sjönk ned på hallgolvet och satt/låg där en halvtimme eller så innan jag kunde ta mig in i duschen.
Jag är väldigt glad och nöjd med min tid 13:25 som är ett personbästa med över 50 minuter.
Planen har varit att ta paus från Ironman satsningar och bara springa Ultramarathon men planen är nu lite modifierad och vi lär nog köra ngn halv Ironman nästa år. Tjörn ligger nära tillhands.
Stort tack till alla som har hejat på plats eller stöttat hemifrån.
