måndag 29 september 2014

Rudan night trail


Vilo vecka innan Black river run 50 miles då passar det bra att vara funktionär på en löpartävling.
Jag och Jerry åkte ut till Rudan i Haninge där vår klubb IKJ Haninge skulle arrangera vår egen löptävling Rudan night trail. Löpning med pannlampa längs en 6km lång reflexbana i skogen. Terräng med tuff kupering. Vi skulle vara funktionärer. Det hade blivit en del återbud så plötsligt stod jag där med nummerlapp på bröstet, lånad sportbh, sprillans nya skor på fötterna. Fick låna en värsting pannlampa av ett lampföretag, Mila, som var där och gjorde reklam. Jag var lite orolig att jag skulle sabba helgens ultra, tänk om jag skulle kliva snett. Lovade mig själv att ta det lugnt. Vi var ganska få damer ca 20.
  


När startskottet gick av sprang en grupp i väg fort och jag tuffade på i mitt tempo vilket visade sig vara ett bra tempo för jag hamnade emellan den snabba klungan och de som sprang långsammare. Kände mig lätt i kroppen och jag njöt av tystnaden och mörkret i skogen. Skuttade fram. Pannlampan var grym. Men vad hjälper det när jag tar in på fel reflexbana efter ett tag. Sabbade allt där. Plötsligt fanns det inga reflexer och jag sprang fram och tillbaks och förstod ingenting. Arg som ett bi beslöt jag mig för att jag lika gärna kunde bryta tävlingen. Så jag började jogga tillbaka mot starten. Jag som låg så bra till... Men plötsligt tittar jag till höger och där lyser skogen av reflexer i min starka pannlampas sken. Tar in på stigen och funderar om jag nu genar eller om jag kom in rätt. Efter ett tag dyker 2km skylten upp och jag inser att jag är rätt. Nu vaknar tävlingsinstinkten i mig (den lilla jag har), herregud ska jag hamna sist, jag som låg så bra till? Nä nu ska här springas, jaga, jaga och det gick efter ca 4km ser jag en löpare som står i skogen och letar reflexer. Hon blev glad när jag kom med min starka lampa och lös upp skogen. Skuttade förbi henne och fortsatte i full fart, jaga, jaga. Kommer ifatt ytterligare en löpare. När jag har ca 500 meter kvar ser jag ett ljus framför mig, ännu en löpare, henne ska jag ifatt. Jag lyckas med det och springer på för full fart. Innan man kommer till upploppet springer man nedför en brant grusbacke, ser en löpare som har sprungit ned. Nu himlars ska det springas vill plocka en placering till, hade helt glömt mitt löfte till mig själv om att ta det lugnt. Springer på så fort jag vågar nedför backen, lite orolig att jag ska trilla. Kommer närmare och närmare löparen framför mig. Vi är nu på upploppet, som är på en gräsmatta. Jag tar i allt jag har men tyvärr avslöjar pannlampans sken mig, löparen ökar farten och hon kommer i mål före mig med någon meters marginal. Välkomnas i mål av bästa speakerns Olles glada röst, och klubbkompisar som delade ut medaljer.

 Ilskan är nästan, men bara nästan borta. Undrar vilken tid jag hade haft om jag sprungit rätt. Det svaret kommer jag inte få, hade ju en härlig kväll i skogen och jag kom ju inte sist. Det är ju inte så illa det heller.Sen kan ju inte banläggarna rå för att en virrpanna med noll orienteringssinne är utsläppt i skogen.. Tack för en kul och härlig kväll i Rudan skogen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar