De första 200 metrarna går längs ett motionsspår för att sen leda oss ned på cykelvägar ned till en sjö. Där fick man se upp var man satte fötterna för stora grodor var ute på nattpromenad.
Efter några kilometer tycker jag mig känna igen en löpare framför mig det var evighetsmaskinen Mia som sprang med sin pacer Mia, fick sällskap av dom en lite bit. Vilket lopp hon gjorde, så imponerad av henne. Persade med två timmar på 100 miles och det efter ett skadefyllt år.
Benen ville springa snabbt men jag lyckades tygla dem, här ska det springas långsamt och lääänge.
Det var en trevlig bana med omväxlande underlag, asfalt, grus, motionsspår och bäst av allt skogsstigar. Det första varvet gick bra och jag njöt de sista fyra kilometrarna som mestadels gick i skogen. Så mysigt att spring ensam med pannlampa även om jag då och då sprang i fatt trötta 100 miles löpare. Reflexerna var perfekt placerade långt ned så att man även såg underlaget när man sprang vilket var nödvändigt för det var mycket rötter och bitvis ganska halt och geggigt då det regnade. Min pannlampa som jag har när jag cyklar visade sig vara för tung, jag fick ont i nacken av den, synd då den har grymt starkt ljus.
Första varvet gick som sig bör lätt och jag var tillbaks i depån. Där stod Örjan ombytt och ny duschad, han hade beslutat sig för att bryta, trist men klok om det inte känns bra. Han hjälpte mig att byta pannlampa. Drack lite och stoppade något ätbart i munnen, skulle gissa att det var någon ruta chocklad.
Sa hejdå till Örjan och gav mig iväg på varv två. Reservlampan satt mycket bättre men lös sämre men tillräckligt. Varv två flöt på utan problem förutom att jag höll på att springa fel men som tur var så hade jag två löpare bakom mig som ropade på mig. Skönt.
En härlig överraskning väntade en bit efter den första järnvägsövergången vid ett villaområde, där stod två par i 60 årsåldern och serverade kaffe, blåbärssoppa och bullar. Mitt i natten i regn!! Klockan var nu omkring 02:00. Det värmde lika gott i själen som i magen.
När jag kom till depån igen så hade det tunnats ut med löpare men plötsligt blev det liv i luckan, damvinnaren i 100 miles for in och ramlade lycklig och trött ihop på golvet.
Drack lite sportdryck, en dryck jag inte haft möjlighet att prova före loppet men som tur var så protesterade inte magen. Åt även en smörgås innan varv tre påbörjades.
Benen kändes fortfarande bra, humöret på topp. Det hade nu slutat att regna. Det enda som besvärade mig var ett lätt illamående som jag kände igen från den tiden då jag jobbade natt. Jag tror det är min kropps sätt att tala om att jag ska sova. När jag kom ned till sjön så såg jag en löpare ca 100m framför mig, han såg ut som en joggande julgran med sina reflexer. Efter järnvägsövergången kom jag ifatt honom och jag sa hej och frågade hur det gick. "Jag är så lei" fick jag till svar. Det visade sig att det var en mycket trött men super trevlig norrman vid namn Jard. En rutinerad ultralöpare och triathlet. Vi slog följe i för mig ett behagligt tempo. Jard berättade lite om tidigare äventyr och vips så var tredje varvet avverkat. Jard hade ett varv kvar på sina 16 varv och sprang snabbt iväg efter att ha stoppat i sig något. Jag behövde uppsöka en toalett.
Sprang sen iväg på mitt fjärde varv som var sista varvet på mitt första mål, jag hade delat upp loppet i två delar varv 1-4 och sen de avslutande fyra varven.
Lustigt nog kom jag ikapp Jard igen ungefär vid samma ställe som innan. Tur för oss båda tror jag. Nu kunde Jard börja se fram emot dusch och bastu. Det fjärde varvet gick snabbt nu också tack vare trevligt sällksap och det var härligt att tillsammans kunna njuta av fågelkvittret och se hur det snabbt ljusnade ute. På slutet av varvet så sprang vi på lite och sprang även i några små uppförsbackar, annars hade jag lovat mig själv att gå i alla uppförsbackar. Jard hade hemlängtan till sin hundvalp hemma i Oslo och det kan man ju förstå:
Bra motivation för att skynda sig i mål :-)
Sen hade han även vittring på personbästa. Det var så härligt när vi kom till tältet och Jard sprang i mål, han lyckades med PB och var så glad. Det gav mig ny energi när jag efter att ha ätit och druckit lite gav mig iväg på varv nummer fem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar