Playitas - Juan Gopar, Violante, Tuineje, Pajara

Idag var det trötta ben men vi längtade ut på cykeln igen. Jag kände mig ganska mentalt trött kanske mer än trött i huvudet än i benen. Planen var att cykla tillbaks till Pajara för att besöka restaurangen vi inte hittade dagen innan och Sofie Lantto hade rekommenderat en runda dit som hon kallade fikarunda. Men vi har olika definitioner på det, jag tyckte nog att det var lite väl backigt för att kalla den en fika runda. Men sen tog vi i och för sig en extra runda innan och inte rakaste vägen till Tuneje där man vek av mot Pajara utan vi fick en hel del höjdmeter på vägen dit. Tuff motvind hade vi som vanligt också.

                                                           Här var det dock platt

 

 

En bit efter Tuineje så såg vi berget som vi skulle cykla över och blev lite matta men det gick riktigt bra Jerry försvann snabbt mot toppen och jag la mig i tempobågen och kollade ned på vägmarkeringen och tänkte på allt mellan himmel och jord. Tittade upp då och då för att titta på utsikten. Men hade bestämt mig för att jag inte fick tänka att det var jobbigt och hux flux var jag uppe.

Sen bar det av neråt i en svindlande fart. I Pajara hittade vi nu restaurangen som var supermysig. Väldigt pittoreskt på en liten innergård. Vi var de enda gästerna och maten var god, liksom kaffet.
Sen var det till att cykla uppför igen, det gick bra nu med.

Det är häftigt vad kroppen orkar fast den inledningsvis protesterar.
Dagens cykling slutade på 84,55 km och 4 tim.

 

Solnedgång på Playitas