Sälen - Mora ToR

                                   

Min sambo har haft en önskan om att en solig sommardag cykla från Högfjället i Sälen till Mora och tillbaks igen. En 20 mila tur med en massa backar. Jag var inte svår att övertala, så igår klockan 08:00 gränsande vi våra cyklar. En solig och varm dag väntade.

Min matsäck,  åt dock inte upp allt.

       Först var det 10 km nedför till Sälen byn. Oj vad fort det gick, lyckorus i kroppen men också bävan inför hemvägen. ...

Efter drygt två mil kom vi in på Vasaloppsvägen och nu gick det uppför ett bra tag. Sen var det omväxlande nedför och uppför som gällde. 

                           

Fina vägar i vackert landskap. 

 Vi såg skyltar om ett kafé i Evertsberg, döm om vår besvikelse när vi kom dit och det var stängt. Vi cyklade vidare, det var ju ingen fara på taket då vi hade mkt energi med oss. Nu cyklade vi nedför en fyra km lång backe.
Utanför Oxberg hittade vi en träskofabrik som serverade kaffe och glass.
sen var det ca 30 km kvar till Mora varav 26 km på en tråkig och ibland ganska trafikerad väg.

Lunchpaus i Mora

Väl i Mora åt vi en god lunch och efter lite solskydds insmörjning så cyklade vi tillbaks mot Sälen. Lite tungt att komma igång igen och lunchen stod stundtals upp i halsen. Det var skönt att svänga av från den större vägen in på Vasaloppsvägen igen.

Vi unnade oss ett foto stopp

 Kroppen kändes fortfarande pigg och vi erövrade den 4 km långa backen upp till Evertsberg ivrigt påhejade av irriterande bromsar. Nu såg vi fram emot en kopp kaffe vid en campingplats som vi hade cyklat förbi tidigare på dagen. Men det var stängt. Förstår inte varför dom inte har öppet i semestertider.
Men vi tog ett ljuvligt svalkande dopp.

Badtjej

 Efter badet så fortsatte vi vår färd. Många uppförsbackar var det och jag var energitom när vi tillslut kom till Vasaloppsvägens slut. Som tur var fanns det ett gatukök före Sälen. En hamburgare satt fint och vi var nu laddade inför mastodont backen upp mot Högfjället.

Mums

 Växlade ned till de lägsta växlarna och påbörjade klättringen.  Det gick över förväntan,  inte fort men jag tog mig uppför utan att behöva pausa. Jerry formligen flög uppför backen, undrar vad det var i glassen han åt vid pausen vid gatuköket... Imponerande var det.
Lyckan var total när jag till slut kom tillbaka till stugan där Jerry väntade. Vilken härlig och häftig tur och vad lycklig jag är som har en sån toppen sambo med härliga idéer.

Jerrys klocka, han cyklade lite snabbare och längre än mig då han gentlemanna mässigt cyklade tillbaks och kollade hur det gick för mig.