Det kändes lite ensamt att springa nu efter att ha haft sällskap i nästan två varv men det var kul att se allt i dagsljus. Detta var varvet där jag trodde att det skulle börja gå tungt att springa. Jag tyckte också att det gick lite saktare nu men så fel man kan ha, det blev det näst snabbaste varvet. Nu kurrade magen efter frukost, jag hade hoppats att den utlovade risgrynsgröten var framdukad redan efter varv fyra men det var den inte. Så nu när jag sprang in i depån så blev jag så glad över att se att risgryngröt serverades. Åt en stor slev med gröt med kanel och mjölk och drack blåbärssoppa till. Så gott. Hade funderat på att byta tröja och jacka innan varv sex, då tröjan var fuktig, men beslöt för att springa iväg istället, tröjan är i ull och håller värmen även om den är fuktig. Måste vara världens bästa material.
Nu på varv sex började låren protestera och jag gick lite mer, plötsligt såg jag flera uppförsbackar än innan som man kunde gå i :-). Lovade mig själv att om jag höll mig löpandes detta varv så fick jag gå det sjunde varvet och sen springa det avslutande åttonde varvet. Sen bestämde jag mig även för att ta fram hörlurarna och lyssna på dokumetärer de sista två varven.
Längtade mer för varje varv in i skogspartierna som var så mycket roligare att springa i men där det också blev allt jobbigare att lyfta på fötterna.
När jag kom in i depån så åt jag ytterligare en stor slev med gröt och drack blåbärssoppa, tog med mig mina hörlurar och unnade mig ett toabesök innan jag gav mig ut på varv sju.
Nu lyssnade jag på en dokumentär och det gjorde det hela lite lättare, kunde fokusera på att lyssna i stället för att känna efter hur trött jag var. Fick gå nu om jag ville men hade förhandlingar hela tiden, typ du får gå till den bänken sen får du springa, så där höll jag på och det gjorde att jag sprang mestadels ändå.
Nu kom jag in i depån för en sista varvning, så härlig känsla. Smsade sambon att jag skulle gå i mål ett par timmar tidigare än jag trott. Åt och drack lite och sen iväg på varv åtta. Nu sa jag hedå till platserna jag sett så många gånger under natten och morgonen. Fick lite ny energi av att veta att det snart var över och att loppet gått långt över förväntan bra. Trodde att jag skulle gå i mål vid ca 15-tiden och nu skulle klockan vara runt 11:30.
En bit efter Rönninge by sprang jag förbi två killar som gick, jag trodde att de sprang 100 miles loppet men det gjorde de inte utan de sprang lika långt som mig. Häftigt att få springa om två löpare, jag skulle inte komma sist.
Inne i skogspartiet kändes det som om det gick riktigt långsamt men det gjorde det visst inte.
Två hundra meter före mål ökade jag farten allt eftersom, jag ville in under 11:30 missade det med 53 sekunder officiellt men då jag startat ca 3 minuter senare så var jag rent löpmässigt under 11:30.
Åh vilken känsla det var att springa i mål. Fick applåder och sprang in i tältet där min sambo stod, så glad att se honom.
Ser ganska så pigg ut för att ha sprungit 8 mil och varit vaken i säkert 27 timmar
Detta blev min första vinst i löpning för tyvärr bröt Carina efter 5 mil. (Men vi behöver väl inte prata högt om att vi bara var två i klassen, en vinst är en vinst ;-) ).
Mina varvtider var: 1:17:50
1:24:31
1:26:16
1:25:12
1:23:08
1:24:09
1:39:09
1:30:33
Den enda lilla skavanken efter loppet var att jag var svullen ovanpå fötterna och var öm där men det berodde på att jag inte hade lossat på skons knytning i tid när fötterna svullnat.
Mina sköna Scott skor har nog tyvärr gjort sitt sista lopp, slet ner dom totalt i hälen, märks att det är race skor.
Känner mig fortfarande hög på endorfiner och kan inte fatta hur kroppen orkade, med bara två långpass i benen. Antagligen har all cykling hjälpt till att göra min kropp uthållig. Så glad över att hälsenorna höll. Magen skötte sig exemplariskt och jag har verkligen ingenting att klaga över. Allt fungerade perfekt. Jag sa till min sambo direkt efter loppet att påminn mig att inte ge mig på 100 miles någon gång men nu sitter jag här och drömmer om nästa års TEC då jag redan bestämt mig för att gå all in och köra 100 miles.
Återigen en underbar läsning! Du kan inte mena att den där bilden är efter målgång?? Du ser ju oförskämt pigg och fräsch ut!! :-) Imponerande, en grymt stark insats! / Daniel
SvaraRaderaTack! Jodå visst är den tagen efter målgång Ca fem minuter efter att jag gick i mål. Kände mig inte så trött som jag trodde att jag skulle vara.
Radera