Här var det dock platt
En bit efter Tuineje så såg vi berget som vi skulle cykla över och blev lite matta men det gick riktigt bra Jerry försvann snabbt mot toppen och jag la mig i tempobågen och kollade ned på vägmarkeringen och tänkte på allt mellan himmel och jord. Tittade upp då och då för att titta på utsikten. Men hade bestämt mig för att jag inte fick tänka att det var jobbigt och hux flux var jag uppe.
Sen bar det av neråt i en svindlande fart. I Pajara hittade vi nu restaurangen som var supermysig. Väldigt pittoreskt på en liten innergård. Vi var de enda gästerna och maten var god, liksom kaffet.
Sen var det till att cykla uppför igen, det gick bra nu med.
Det är häftigt vad kroppen orkar fast den inledningsvis protesterar.
Dagens cykling slutade på 84,55 km och 4 tim.
Solnedgång på Playitas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar