Everest Challenge

                                   

I höstas så såg jag reklam på Facebook om en ny tävling i Hammarbybacken, Everest Challenge. Utan att ta reda så mycket om den så slängde jag ur mig frågan till Tanja som just då var hemma hos oss på besök om vi skulle ställa upp. Tanja är ju så härlig för hon säger alltid ja, noll betänketid.

Efter ett tag så läste jag på lite om tävlingen och insåg då att det skulle bli en häftig utmaning. Tyvärr så blev Tanja sjuk men som tur var kunde Sofie hoppa in och tävla med mig.

 

Fredrik Sträng som har bestigit Mount Everest och som ofta får frågor om hur det känns och hur jobbigt det är att bestiga Everest ville ge ett smakprov på hur det kan vara. Man skulle ta sig uppför Hammarbybacken iklädd hjälm, glasögon och andningsskydd.  I parklassen där vi var anmälda i hade vi även ett fem meter långt rep emellan oss.

Andningsskydden var för att efterlikna den tunna luften på Mount Everest. Tre och en halv gång upp på backen skulle man springa och ta sig över, igenom och under ca 15 hinder. Snöstormar var det också i form av starka vindar från snökanonerna. Vid vissa hinder skulle man klättra uppför en brant backe med hjälp av rep. Ett hinder var en fem meter hög klätterväg. Klättra över stegar som låg mellan höbalar på fyra meters höjd var en utmaning. Klättra i och ur en stor container var ett hinder. Det märkliga är att vid tävling så glömmer man sina rädslor och bara kör. Jag hade oroat mig lite för att klättra på stegarna men när det väl gällde så var det inga problem. Sofie och jag var starka i hindrena och var lite frustrerade när det var svårt att ta sig förbi par som tog det lugnare. Många  gick i nedförsbackarna vi rusade nedför. Jag verkligen älskar nedförslöpning. Vi tog oss förbi många andra lag men tyvärr valde vi fel väg två gånger i labyrinten där det var tre vägar in och bara en ut.

Det var verkligen en toppen kul tävling, men lite besviken över hur slut jag var på slutet, kan bero på att jag masserat 18 muskulösa simmare i veckan...

 

När jag kom hem såg jag att vi kom på plats nummer tre utav 11 par i damklassen. Så himla kul.

 

 

Team Gummihearts före start.

                                    

Sofie håller ordning på mig med repet ;-)

En hel del ålade sig försiktigt över stegarna som var fyra meter över marken, men vi körde denna teknik,  som var bra mycket snabbare.

Glada i mål, jag var jätte trött Sofie snudd på oberörd.

Samtliga fotografier tagna av Jerry som hejade på oss med sin brorsdotter Wilma. Dom fick sig också ett träningspass då de dök upp längs bana lite varstans. Stort tack för ert stöd! Även tack till Sofies Fredrik som hejade glatt på oss.

Banan.