Ironman Boulder racerapport del 1

Nu var dagen här, dagen som vi tränat för i ett års tid. Hade jag tränat nog? Skulle axeln hålla? Hur skulle jag klara av höjdskillnaden? Idag skulle jag få svaren. 

Vaknade före väckarklockan ringde 03:00 trött som tusan och ifrågasatte vad jag egentligen höll på med.  Det kan väl aldrig vara riktigt klokt att gå upp mitt i natten för att sen plåga sig i en massa timmar? Tvingade i mig gröt och en halv smörgås drack även lite kaffe. 

Klockan 04:00 lämnade vi planenligt lägenheten och promenerade in mot centrum och Boulder high school därifrån fick vi, både tävlande och publik, åka skolbuss ut till starten. 

Vår busschaufför hade visst inte så bra koll utan körde fel. Tur att vi var ute i god tid! 

Men fram kom vi och det var alldeles mörkt vid Boulder reservoir där simstarten var. I ett lämmeltåg gick vi mot växlingsområdet.  Magisk känsla.

 Vi blev märkta med våra startnummer på överarmar och ålder på vaden.

Hade först svårt att hitta cykeln i mörkret.  Nu hade vi lite att fixa. Vätskan skulle fyllas på i cykelflaskorna, gels och bars läggas i ramväskan. 

Lufttrycket i däcken kontrolleras,  hade tur och fick låna en bra pump.

Efter det gick jag till området där våra påsar med cykelgrejer låg.  Nu var det en vacker soluppgång och jag tog mig tid att fotografera. 

Simuppgången i soluppgång

Cykelfix i mörkret

Alla förberedelser fungerade perfekt.  Till och med magen skötte sig.  Tog två Imodium en mer än på maran. Dagen skulle ju bli lång...
När det var ca en halv timme till start drog vi på  våra våtdräkter. Tog en gel och gick till startgruppen vi valt. Det var rullande start och man skulle välja den tid som man trodde det skulle ta att simma de 3860 metrarna.  Vi valde gruppen 1:16-1:30. Jag var lite tveksam om det var en för snabb grupp men ville hellre bli översimmad än bli stoppad av en massa bröstsimmare vilket var fallet i Kalmar. Med facit i hand sen så valde jag rätt :-).
Väntan blev ganska lång men stämningen var hög och det var skönt att Jerry och jag hade sällskap av varann.

 Så var det dags för proffsen att starta men först skulle en kvinna sjunga Amerikanska nationalsången.  Då blev jag enormt kissnödig och nöden har ingen lag, hedrade nationalsången på mitt speciella sätt. Startskottet gick och proffsen var iväg och efter ytterligare en tids väntan var det vår tur att långsamt gå ner mot vattnet.  Det pirrade i magen. Efter att vi gått igenom start portalen, då startade vår tidtagning,  så tog det ytterligare 1,5-2 min innan vi kunde kliva ned i det ljumma vattnet.  Vi önskade varandra lycka till och simmade iväg.

Vilken skillnad mot Kalmar där det stundtals var som att simma i en tvättmaskin.  Här var det ingen trängsel, fick bara någon enstaka spark. Jag kunde simma på i min egen takt. Hittade snabbt en skön fart som jag trodde mig kunna hålla ända in i mål. Kopplade på autopiloten och hade en behaglig simning. Inte den bästa navigeringen vilket kanske var lite dåligt med tanke på att det var lätt navigera.  En en varvs bana med stora bojar. Hade till och från lite drafting hjälp av simmare framför eller bredvid mig.  Efter ca halva simningen så kändes det som om jag var på väg mot simuppgången.  Lite tidigt kanske men tror att jag ökade farten lite. Simmade tätt intill en simmare sista 300 m och vi var nära att kroka i våra armar men det gick bra. Tog i de sista 100m och klev glad ur vattnet medveten om att jag hade simmat riktigt fort. Hur bra det gick fick jag först veta sent på kvällen. Krossade min Kalmar tid med ca 15 minuter! !! 

1:23:27 blev min tid och den effektiva sim tiden kanske var runt 1:22:00 då tidtagningen som sagt startade innan vi kom ned till vattnet. 

Forts. följer. ..