Brrr vad kallt det var i vattnet, det isade och domnade nästan i fötterna och vi var ytterst nära att vända om och gå och äta frukost istället. Men som tur var så bet vi ihop och vi fick upp värmen efter ett tag. Tyvärr kände jag ganska omgående av min onda axel så det fick räcka med en halv timmes lugn simning. Jerry simmade på bra men blev lite yrslig troligtvis pga att han inte hade öronproppar.
Tur att cykeln inte brakade under mig sen av tyngden av en tung Pernilla.
Idag var det dags, idag var dagen då vi skulle besegra bergen. Förra året vände vi efter ett tag i bergen då det var för tufft för oss. Men nu skulle vi klara av det! Efter tips från Sofie Lantto på hennes hemsida, så cyklade vi nu turen från andra hållet. Men det var ju inte direkt lättare inte.
När vi väl kom fram till bergen möttes vi av en BRANT och lång uppförsbacke som vi skulle cykla uppför i motvind. Det stod att det var 10% lutning men undrar om det inte var mer..
Bilden gör inte backen rättvisa det var brantare än den ser ut. Två gånger var jag tvungen att kliva av cykeln och vila då det kändes som om hjärtat var på väg att hoppa ur och lägga sig på vägen. Benen skrek av mjölksyra. Pauserna var nödvändiga men jag var lite orolig för hur jag skulle kunna starta igen om jag skulle lyckas få fast skorna i pedalerna, men det gick. När vi slet som djur för att ta oss upp så kom en annan cyklist som var en aning :-) starkare än oss och svischade förbi.
När vi väl hade kommit uppför backen så gick det nedför ett tag för att sen gå uppför igen och så höll det på. Lååånga backar men ingen lika brant som den första och det gick att cykla hela tiden.
Glad och inte så lite stolt över att ha klarat att cykla uppför backarna.
När vi kom fram till Pajara försökte vi hitta en restaurang som Sofie Lantto tipsade om men vi hittade inte den då vi hade soppatorsk och inte orkade leta så mycket. Men mat fick vi i oss och jag blev erbjuden en whiskey av det lokala suputen.
Sen fortsatte vi bergsbestigningen, backarna tog aldrig slut kändes det som.
Men till slut hade vi nått toppen på berget och det blev till att cykla utför ett bra tag. Då var det nästan så att jag längtade tillbaka till uppförsbackarna. Min cykel är vindkänslig och det slet och drog i den och asfalten var skrovlig så allt skakade och jag blev lite åksjuk.
Så när vi nådde Antigua så blev det en paus för lite vila och energi påfyllning.
Häftigt landskap på Fuerteventura
Dagens milskörd slutade på 10,2 mil och knappa fem timmar. 1614 höjdmeter betades av. Behöver jag säga att det var skönt att komma tillbaks till hotellet och middagsbuffèn där..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar