Masters SM- the Story, del ett.

I fredags morse samlades ett gäng glada simmare utanför Neptuns kansli för avfärd med buss till Sundsvall.  Oj vad nervös jag var, skönt att jag kände ett par stycken åtminstone.  Och vilken lyx att ha sina tre tränare med sig. Det blev en mycket trevlig bussresa där jag i lugn och ro försökte få ordning på alla detaljer.  Det är mycket att tänka på när man gör något för första gången.



Vid fyra tiden var vi framme vid Himlabadet i Sundsvall och det var dags för insim.  Det var en härlig stämning i simhallen och bassängen kokade.

Jag började med att dyka ett par gånger för att kolla att simglasögonen satt kvar och det gjorde dom. Jag hade fått en Neptun badmössa och t-shirt vid framkomsten,  så nu kände jag mig riktigt proffsig :-). Insimmet kändes bra och jag kände mig frisk, vilken lättnad.



Sen blev det till att vänta och titta på loppen som var innan min start. Jag var nervös men mindre nervös än jag väntat mig. Det var fruktansvärt varmt i simhallen och jag och min vattenflaska var ständiga följeslagare. Även vattnet var ovanligt varmt.



Efter kanske 1 1/2 tim väntan så var det dags för min start, 1500m.  Allt fungerade vid starten: vid första signalen ställa sig framför startpallen,  vid andra signalen ställa sig i position på startpallen.  Sen  hördes en elektronisk röst "på edra platser färdiga" och sen kom start signalen och jag dök i.

Nu skulle  skulle det simmas långt och fort. Glasögonen satt kvar, det kom bara in lite vatten.
Försökte att inte öppna för fort men det gjorde jag nog.
 I banan bredvid simmade en klubbkompis och vi var väldigt jämna men eftersom hon voltvände, drog hon ifrån med någon meter vid varje vändning som jag sen hämtade in. De första 1000m gick riktigt bra men sen kom mjölksyran och illamåendet from hell!  Ulkade och rapade vid vändningarna och jag var orolig att det skulle sluta med sanering av bassängen.
 Klubbkompisen simmade tillslut om mig för gott och jag orkade inte simma ikapp, de sista 100 metrarna handlade bara om att överleva...
Tillslut satte jag handen i kaklet och loppet var över, 32:02:88 blev tiden. En tid jag kan vara mycket nöjd med.


När jag klivit ur bassänen satte jag mig bredvid och pustade ut, rejält illamående. Då kom coach Mike och berömde mig för min simning. Åh vad det värmde gott att höra. Att all träning har gett resultat.
Här kan man läsa fina ord som Coachen skrev på hemsidan: http://www.humanambition.se/?p=6794


Sen fick jag höra att jag borde ha blivit diskad då man inte får greppa bassängkanten med handen, det gjorde jag vid 60 vändningar och de släppte det. Antagligen lät de mig hållas då jag inte hade något med tätstriden att göra.


Coach Mike fångade det på bild:

Foto: Mikael Rosén


Micke simmade som en gud och slog nordiskt rekord på 800 m.  Så kul att se honom simma.
Det blev sent innan vi kom tillbaks till hotellet för en god middag innan det var dags att stupa i säng.

Forts. följer....